SHE IS LOST

Miljön var ganska simpel och smaklös
och orden var inte lika välskapta längre.
Hemma
var långt borta.
Klyftan mellan fulvärlden
och ögonblicket växte
för varje sekund de kalla regndropparna förstörde
känslan.

I framtidsperspektiv beaktas det endast
som struntprat och vi kan gott gemensamt skratta åt
eländet
och äta socker tills vi storknar.
Istället göms vi i tunnlarna bland de skrämda målningarna
som endast består utav klotter.
De anonyma svaren ekar tydligt,
medan det fördröjda ögonblicket
bara syns i drömmar om
stjärnhimlen.

Så skrik efter sårbarheten.
Det var väl så strategin löd.
Skrik med stela ben och frusna kinder
och ett ånger i bakfickan.