SHE IS LOST

Himlen har aldrig varit så blå och
dina ögon har aldrig varit så sorgliga .

Hon sprang förbi som inget hade hänt .
Kanske hon inte förstod allvaret .
Jag ville krama om dig , få sätta mig i din famn
och förklara hur mycket jag saknar dig .
Fastän det inte handlar om kärlek
(hon tillhör ju faktiskt redan någon annan)
sitter den söta flickan tätt intill dig .
Någon dag vill jag be om att få
byta plats med henne , bara för någon minut .
Få känna lukten av ditt hår och
jämföra hur liten min hand är mot din .

Ibland blir dina ord bara fel och våra kära
klasskamrater skrattar tills de gråter .
Jag vet exakt hur mycket du hatar ljuden .
Ändå är jag elak och deltar i skratten .
Dina kinder blir snabbt röda och
plötsligt är det inte roligt längre .
"Varför är ni alltid så barnsliga?" skriker du högt
och kliver ut ur din trygga zon .
Teaterscenen förändras .
Vi glömmer vem som ska säga nästa replik .
Ingen ropar bryt och klockan fortsätter att ticka .
Någon , med svart hår och snus i överläppen , kallar dig bög .
Och skrattet fortsätter . Jag kallar dig modig , och vägrar att skratta .

"Jag saknar dig" viskar jag sakta .
Omedveten om någon hörde mina ord
går jag ut i regnet .