GAMLA ORD FRÅN ARKIVET SOM FUNNIT NYA TANKAR

Allt skådespel och fina ord säger ingenting längre.
Ibland vill jag trampa på tankarna och be dem försvinna.



Det är februari och -20 grader kallt. Du himlar med ögonen och fryser. För din skull springer vi in i värmen. För din skull kan vi inte stanna. Jag nämner inte att jag också fryser och att känseln i fingrarna är försvunnen.



Du skrattar högst för att du är älskvärd
Men hon ler och låtsas inte höra
Vi springer ett långsamt maraton
och glömmer bort friheten
Bakom hörnet existerar lyckan


Jag bor i en stad utan trafikljus och i en värld utan rättvisa


Ibland blir dina ord bara fel och våra kära klasskamrater skrattar tills de gråter. Jag vet exakt hur mycket du hatar ljuden. Ändå är jag elak och deltar i skratten.



Du försöker ju bara
passa in.
Men samhället skriker stopp.
- Du platsar inte här!


Och varför är jag så feg och är som tystast när orden behövs som mest.


Sanningen är att jag saknar.
Och du är överallt men aldrig nära.
Du talar högt och skrattar tyst,
men tillåter dem inte veta.


Allt kaos flyger förbi henne utan att beröra. Som om hon vore gjord utav glas. Nästan osynbar.



Även om jag vill göra allt samtidigt
och så felfritt en människa kan klara av,
brister det ibland.
Och jag skriker, stampar och slår.


Det är okej att skrika ibland, det säger jag ju. Säger att skrika kan visa ditt rätta du. Eller göra allt så fel och förstört. Men pojken skriker aldrig. Även om det ibland syns i ögonen att han vill skrika högre än skyarna.




Jag talar i metaforer och
omgivningen tvingas gissa fram meningen.
Jag tycker synd om dem som inte förstår.

(bildkälla här och här)

MON ANNIVERSAIRE



29 NOVEMBER

Idag fyller jag 16 år. 16 jordsnurr. 16 vårar. 16 år i denna stad.

16 år låter inte vuxet alls, men dock mycket bättre än 15. Och jag har ingen aning om vad som förväntas. Men bryr mig inte heller. Facebook och grattiskramar gör mig glada.

Idag är det min dag :)


bilden vill tyvärr inte samarbeta, därför är den i storlek liten


DU FATTAS MIG

Han- Du vet inte hur det var för ett år sedan.
Jag förstår inte hur hon kan blunda så hårt och byta samtalsämne fort innan någon annan än jag hunnit reagera.
Det är sånt som förstör min dag
, säger jag tyst
och vågar inte visa ögonkontakt med personen i fråga. Vågar inte säga att jag minns.

Timmar senare sitter de för nära varandra och jag för långt ifrån. Även om minusgraderna är vårt största bekymmer just nu, kan jag inte slänga tanken. Inte ännu.

Och traditioner bryts hårt mot marken. Man blir aldrig för gammal för att fira födelsedagar.


WHEN YOU LOSE SOMETHING YOU CAN´T REPLACE


bildkälla

day 3 - a trip

Jag reser allt för sällan. Trots det planerar jag och drömmer om resor till Paris, London, Phuket och andra fina storstäder. Sist jag satt i ett flygplan var jag 11 år gammal och hade en spypåse i handen. Att flyga med feber är något jag inte gör om i första taget. Stockholm har jag besökt ett par gånger sedan dess. För övrigt är jag fast i denna lilla stad. Men jag kan avslöja att jag reser till Stockholm i februari och shoppar som fan.

LYCKAN FÅR MIG ATT SAKNA ORD


1 smygbild på en liten fake tattoo  -  2 trött men en mycket glad tös som vägrar visa tänderna

Jag har nyss kommit hem från Ebba von Sydows föreläsning om trender inom mode, shopping och nya medier. Kan ju skryta lite grann med att jag talat med kvinnan och fått fina råd, som jag ska börja följa redan nu. Jag konstatera återigen att det är journalist jag vill och ska bli. Helst av allt redan imorgon! Att slipa på min skrivkunskap och ringa runt till lokaltidningar är dock mitt första mål.

Som den trogna bloggaren jag är, kan jag lova bilder senare.

AND WHO DO YOU THINK YOU ARE

Avundsjukan säger emot och varför föddes jag inte som dansk? Varför får jag panik när jag tvingas tala inför människor? Fastän gruppen inte består av mera än handens fem fingrar. En kurs i muntlig talan kommer jag aldrig att klara av. Vi klarar ju inte ens att säga hej när vi ses. Även om det är mörkt ute är det ljust inne. Jovisst, men november säger sitt och kylan tränger in ryggmärgen.

Jag erkänner att mina förutfattade meningar var fela. Skrattar åt de lätta skämten och blundar lite för fjäskande meningar. De är fina människor. Men ibland vill jag be dem att hålla tyst. Sluta omvända meningarna. Och hon som aldrig varit ensam har återigen funnit lyckan. Grattis, men nu kan jag inte längre titta.

Och jag lovar en än gång att jag ska sluta vara negativ.

MAN MÅSTE GENOM DRÖMMAR



Fashiontoast, Fashion Fever, Fyndigt by Frida

Snygga människor som äger finfina bloggar och lyser upp den kalla tisdagen lite grann. Novembersinspiration kan vi kalla det. Dagar när inga kläder passar, skor är sönder och håret inte vill samarbeta förtjänas att beundra andra fina människor. Mjukisbyxor (som jag aldrig brukar använda utanför hemmets gränser) och smutsigt hår. Det säger väl allt.

Jag vill inte skylla på dig, men det är så mycket lättare så.



I SHOULDN´T HAVE WALKED AWAY



2  something that makes you laugh

Måndagshumor. Jag vet inte om det är för att jag är trött, hungrig och lite småsur. Men jag har inte skrattat så mycket (åt något så löjligt) på länge. Klippet måste ses för att förstå!

I CAN´T SEE YOU, BUT I KNOW YOU´RE THERE




Försöker glömma helgen med hjälp av One Tree Hill och choklad. One Tree Hill kommer alltid att vara en favorit och jag kan se på avsnitt efter avsnitt utan att tröttna.

De finaste, sorgligaste och bästa scenerna från alla säsonger.

När Peyton blir skjuten. Lucas räddar henne. Jimmy gör självmord. Keith dör. (säsong 3)
http://www.youtube.com/watch?v=QSf0gGJf6Bk&feature=related

När Clay och Quinn blir skjutna av en psykiskt sjuk kvinna. Och svävar mellan liv och död. (säsong 8)
http://www.youtube.com/watch?v=X-epINhXn3I&feature=related

MEN DINA TANKAR DOM HÖRS ÄNDÅ

Skäms litegrann och
funderar om anslagstavlan ljuger
och det spelar ingen roll om kommentarerna är hundra.
Det är fel ändå.
Fel att säga att världens färger endast är svart och vit.
Fel att peka och påstå
att det endast finns ett rätt och fel.
Inget däremellan. 

Och varför är jag så feg
och är som tystast när orden behövs som mest.

DET ÄR SÅ LOGISKT, ALLA FATTAR UTOM DU



1  introduce yourself

Det är svårt att sätta ord på sig själv. Jag har skrivit om inlägget ett x antal gånger.

De som inte känner mig skulle säkert kalla mig för blyg och kanske en aning inåtvänd. Men det är bara för att de inte känner mig. Jag är inte ens 16 år gammal (två veckor, så säg inget) och äger lite för stora drömmar. Jag är finlandssvensk och går första året i gymnasiet. Jag är också en sån person som sällan är där. Aldrig där var alla andra är. Aldrig i centrum.

Att överreagera är något jag är expert på. Kung nästan. Jag är känslig, osäker och använder allt för ofta meningen "jag kan inte". Mitt tålamod är heller inte stort. Jag är en humörsmänniska och är sämst på att spela bort att jag är jättearg eller jätteglad. Vilket omgivningen inte alltid tycker om. Jag tror lite för lite på mig själv. Det är nog det som det handlar om. För ett år sedan trodde jag att ingen förstod. Idag är jag lite klokare.

Jag vill säga att dans är min passion. Men jag är absolut inget proffs. Ändå skulle jag inte kunna tänka mig att leva utan det. Journalist eller psykolog är något jag hemskt gärna vill vara. Jag vill hjälpa människor. Speciellt unga människor. Jag tycker om att lyssna på andra. Jag är snäll, trevlig och ärlig.

Blogg för mig är som en liten dagbok. Det är här jag skriver ner allt jag tycker är viktigt eller inte kan formulera i tal. Ibland är jag vilsen i mina egna tankar. Om folk läser eller inte spelar inte så stor roll. Jag skriver för min egen skull.

Vem är ni i korta ord?




SOMETHING´S GOT TO CHANGE



bildkälla

Tatueringar fascinerar mig. När jag fyller 20 ska jag tatuera något som bevisar att jag kan. Att jag överlevt (stora ord. och överdrivet. men ändå) Något som får mig att inse att jag är expert på att överreagera. Men är det någon som bryr sig? Livet går vidare ändå. Även om jag har tyckt att allt varit crap ibland och stört mig på små saker och personer. Och stunder jag aldrig varit lyckligare. Livet går vidare ändå.

THE LIST

lånad av Amanda, men som jag ändrat på litegrann.
bloggtorka och lite så kallad hjälp på traven.

day 01 - introduce yourself
day 02 - something that makes you laugh
day 03 - a trip
day 04 - someone's wardrobe you want to steal
day 05 - what is love?
day 06 - your friends
day 07 - what you ate today
day 08 - your nicknames
day 09 - something you're proud of
day 10 - what you wore today
day 11 - your weekend plans
day 12 - what's in your bag
day 13 - your hero
day 14 - a memory
day 15 - your favorite blog
day 16 - the perfect day
day 17 - the boy of your dreams
day 18 - something you regret
day 19 - your favorite dress
day 20 - a picture you can't take your eyes off
day 21 - your day
day 22 - this week
day 23 - someone beautiful
day 24 - your dreams
day 25 - something that makes you angry
day 26 - your favorite song
day 27 - this makes me cry
day 28 - someone sweet
day 29 - favorite movie
day 30 - favorite book

MEN JAG TILLÅTER DEM ATT ÄGA ETT LIV

Och där sitter hon med sitt blonda onaturliga hår och charmar fel människor. Lättlurade som de är faller de som flugor en varm sommardag. Jag sitter några rader ifrån och försöker att undvika att lyssna. Jag hör, men vägrar att lyssna. Kanske är det avund det handlar om. Platserna förstör så mycket, säger jag när någon frågar.

NO ONE REALLY EVER WINS



bildkälla

Vi kliver över de höga skriken och stampar på ordet negativt.
Endast ögonblick senare syns bara han och jag.
De övriga människorna har sakta försvunnit in i dimman
utan att behandlas som osynliga.
Och visst kan jag ana små lätta hjärtan flyga ovanför gatan.
Visst kan jag undra om det är på riktigt.

Varför är du så osäker, frågar han.
Jag skrattar ljudlöst och försöker dämpa pinsamheten.
Därför att jag saknar
, svarar jag, och ångrar mig i samma sekund.

JAG ÄR EN SOLDAT FÖR DIG



Ny favorit.

Ingen panik eller ångest. Fredagar är alltid bra och jag är gladare än glad. Provresultaten var bättre än förväntat och det visade sig att jag faktistk äger kunskaper i finska. Jag är förvånad men mycket glad. Ikväll ska jag äntligen på dansträning. Sånt gör mig glad.


Men visst gör det lite ont i hjärtat att veta att jag förstörde allt med att säga förlåt

AND YOU NEVER WILL BE MINE



i ett behov av text

Dagen var bra
Jag skrev finska prov, som (förhoppningsvis) gick bättre än förväntat
Jag kunde ha kallats för social
och uttryckte mig i ord och tankar inför människor i min omgivning
De gamla konversationerna var glömda
och jag log åt konstigheterna

På två sekunder brast det
Min text framför näsan på alla och att en människa,
som på basen av ingenting, säger högt mina felaktiga meningar
Tanken gjorde mig svimfärdig
Pulsen var högre än skyarna, händerna vägrade skaka
och jag var nära till tårar
Nervositet brukar det väl kallas

Sen kom paniken
Jag kunde inte längre vara närvarande och
förflyttade mig bort från klassrummet
Lugnet kom efter långa minuter och det krävdes svar på pinsamma frågor
Jag ansågs vara löjlig och skrattade med även
om det var som ett slag i magen

Överreagerar jag om jag kallar det för en panikattack?



WE BEEN EVERYWHERE AND BACK



BIKBOK

Måndagsinspiration. Snyggt snyggt snyggt. Mer behöves nog inte sägas.

Hösten har tydligen sprungit förbi under rekordtid. Och vintern har nästan övertagit. Jag är en av de få människor som faktiskt tycker om vinter. Kylan är jag dock inte bästa vän med. Men vintern är fin för det. Mor och far reste igår till Teneriffa. Jag skulle ljuga om jag sa att inte jag inte är avundsjuk.


I AM A GROWING FORCE YOU KEPT IN PLACE

Jag har läst gamla konversationer
som fått mina ögon att tåras.
I efterhand syns det så tydligt.
Självklart var gränsen redan nådd innnan
jag hunnit be om ursäkt tusentals gånger.

I efterhand verkar jag så dum.
Jag vill glömma orden och radera minnet.
Få ändra på ordföljden och undvika förstörelse.
Eller börja från ruta noll
med citat från release me.

Sanningen är att jag saknar.
Och du är överallt men aldrig nära.
Du talar högt och skrattar tyst,
men tillåter dem inte veta.
Eller så är deras förtroende större än mitt.
Jag saknar dig.
Och ibland tror jag att jag ska gå sönder.

___________
'Jag har raderat all existens på otäckheter
och blundar för kommande nedslag'


Jag skriver i koder bara för att jag inte vågar uttala de rena orden.

THE STORY



Gamla men nyredigerade bilder.

För tillfället är mitt hår hemskt och jag saknar frisyr. Nästan rödhårig är jag också.
Jag vet inte om jag ska äga pannlugg eller inte. Vara riktigt brunett eller ljusbrunt i färgen. Har ni några tips?


För övrigt har dagen varit bättre än vanligt. Hej, det är fredag! Även om historia provet drog ned på tjohejandet gick dansen över förväntan. Jag hade skoj och hoppas på att de andra också hade det. Duktiga var de iaf!

I AM CAPABLE OF REALLY ANYTHING



ANDREAS WIJK- PLEASE DON´T LEAVE ME, COVER.

Det är inte första gången jag nämner Andreas Wijk och troligtvis inte sista heller. Han sjunger otroligt vackert och är defintivt expert på mode.

Jag ska fortsätta att stressa bland dans och skolböcker och lämnar därför ordet över till herr Wijk. Hans blogg hittar ni förresten här

BUT I´M AFRAID WHEN I HEAR STORIES

Och när inget blir som det ska krymper jag sakta.
Skriker, stampar och vill slå sönder något värdefullt.
Hej, vem är det som är ett litet barn nu?
Musiken låter fel
i mina öron och jag har glömt vad dans är.
Om bara ett par dagar
ska jag stolt lära andra en koreografi,
som jag inte ens kan viska själv. 

Jag stressar och
flyger runt från plats till plats.
Skolböcker, dans och träning.
Jag har inte tid, slänger jag ur mig,
och flyger till annan ort. 

Även om jag vill göra allt samtidigt
och så felfritt en människa kan klara av,
brister det ibland.
Och jag skriker, stampar och slår.
Gråter smått och blundar i minuter för jordbävningar.


RSS 2.0