Perfect little accident


Jag känner mig allt annat än fräsch och duktig. Jag är förkyld och halvfebrig och gick hem efter två lektioner i skolan. Det blir ingen dansträning heller, istället är dagens planer att  tänka lite för mycket, ångra lite till, titta på Grey´s Anatomy och påbörja att skriva en kolumn till tidningen. Och framförallt att bli frisk igen och sluta vara så satans feg hela jävla tiden.

Hope there's someone who'll take care of me


Om fjorton dagar kommer jag att få se dessa människor live och få höra bland annat dessa (länk länk länk) fantastiska röster. Det kommer att bli awsome! (som du skulle ha sagt)

Because this fool's in love again

Jag fnittrar och använder ordet pinsamt för många gånger för att kunna dölja rodnaden.

Jag är inte en som klänger eller säger vad som helst alldeles för högt. (även om jag var där och uppträdde som åldern ska) Inte ens fastän alla andra tycks leva i en annan värld på andra moln. För när alla säger att det är chill så är jag fast i min eviga feghetsbubbla. Det är så jävla svårt och jag vill helst av allt strunta i allt. Eller bli någon annan och få det låta så enkelt.

Jag trivs med att skriva i koder och skäms nästan när folk på gatan frågar "ja, vad/ vem menar du nu riktigt?"

Wait, do you see my heart on my sleeve?


Dessa byxor fick jag hem från H&M igår. Snygga och det var kärlek vid första ögonkastet, ungefär. Men jag är lite osäker på om jag ska våga bära dem. (det är skolan jag syftar på) De är mönstrade.

När en stannfågel ger sig av

Jag sitter på ett tåg i en ödslig vagn och det luktar lite dig och mig.

I en iskall natur, som fortfarande är istid, gör så att håret blir vit och ögonfransarna fastnar och skymmer synen en aning. Skolbussarna kör alldeles för nära och tvingar mig att koncentrera mig på att inte halka, ramla och orsaka olycka.

Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar inget akut.

Rösten låter dunkel och är inte så pipig som den borde vara. Jag är inte heller så delaktig i planen som jag borde. Säger inte mycket. Bara är där och försöker hålla huvudet högt ändå.

Jag låter saker ta sin tid, jag har en öppen hand. Det här är slutet på en lycklig början.

Tänjer på gränserna och tänker högt, fastän drömmarna sagt det motsatta. Funderar och undrar och skrattar. Tillåter det franska språket att gå åt helvete och upplever en fin ögonkontakt som gör onsdagen mycket bättre.

Jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is. Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.
När en stannfågel ger sig av.


(Det kursiva är Winnerbäcks ord)




Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Säg hej.
Hej kan man säga åt vem som helst utan att det bildas frågetecken.



Sluta vara feg och tro det värsta. Inbilla en idealbild som ändå bara är fel. Varför är det så svårt?
Säg hej.

(och jag kan inte logga ut innan de trista gråa bokstäverna visar "utloggad", för tänk om)



Nu är det för sent. Igen.
Jag säger hej imorgon istället. Eller i övermorgon.

Like you're less than fuckin' perfect


Okej. Försök att nämna någon snyggare. (eller någon finare replik och vackrare ögonblick än detta) Jag är kär.

Någon gång måste du bli dig själv

För ibland gör det ont.
När söndagsångesten slår emot
och jag struntar i läxhögen och att
träna bort de simpla dagarna.
Istället äter jag tills jag ser ut
som en elefant och
gråter åt fina scener jag sett förut.
Är ute i fem minuter men
ångrar och går tillbaka till dvalan.
Och jag vågar inte logga ut
innan tviveln för ett hej är borta.
För tänk om ett mirakel skulle ske,
tänk om.
Men det gör det inte.
Det är sånt som inte händer.
För ibland gör det ont.

Fools in love they think they're heroes


Flytt med alla ursäkter, flytt ur alla fällor

Allt kan förändras så fort. Bevisen har forsat fram under dagens timmar. Falla handlöst från flera meter utan att få allvarliga skador, det kallas änlgavakt.

Obesvarade mejl med fina ord och ett halvargt avslut, för varför svarar du aldrig. Därför att jag inte har tid med sånt tjafs längre. Mina tankar är på annat håll.

Småbarn som är i trotsåldern och som promt ska äta choklad innan gröten. Och som självklart kan all teknik med tv + dvd, dator och xbox, när jag 12 år äldre inte ens visste att teknik förekom i samma ålder. Skäms jag över att jag oteknisk? JA.

You lost the love I loved the most

I know I can't take one more step towards you
Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
You lost the love I loved the most

I learned to live half alive
And now you want me one more time



And who do you think you are
Running 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are

jar of hearts

Last night I said I was fine but I lied, my heart in thousand pieces



Efter en sömnlös vecka, med allt för många tankar, går jag på tomgång. Lever i en dvala och har förlorat de prydliga orden. Den sista energi den här dagen kan bjuda på tänker jag ägna åt zumba. Möjligtvis säga några ord, som jag senare kanske ångrar, också.

////

Jag överreagerade. Precis som vanligt. Orden lyssnar jag på med ett halvt öra, glömmer och fortsätter senare enligt planerna. För det står ju till och med skrivet att jag ska sluta vara feg. (och du kan fortfarande vara perfekt, åtminstone lite grann)

Ett nervsammanbrott senare



Fuck för orden som förstör så mycket och skär djupa sår. Fuck för att du inte längre är perfekt och att förvirrelsen är större än tusen.

bildkälla

9 - Something that you´re proud of

Jag är stolt över att jag böt dansgrupp och inte gav upp, även om det gick piss de två första månaderna. Nu är det det bästa jag har gjort. Att fegheten över kläderna, som inte passar in i småstäder, långsamt har försvunnit. Jag bryr mig inte om vad de tycker längre. Det är jag stolt över.

Jag skulle vara stolt om jag vore modigare och sa som det var angående fjärilarna i magen och den där pinsamheten som inte får finnas.

Hello, I promise I'll be real strong


Angelica, Beata, Ebba och Ulrika.
Fina modebloggares dagens outfit bilder som hamnat i min inspirationsmapp.

En mycket bra gårkväll, sovmorgon, repris av Konferens Resan, ett iskallt utomhus, dans, ostarka ben, lite förargelse över att jag inte lär mig koreografi på sekunder, godis, arga ord, Grey`s Anatomy, bloggar, mera film. Det var min lördag det.



The corners of words we didn't finish

Det är bara ytligt och innebär egentligen ingenting. Ungefär som de där fjortisarna som plattar håret på ishallens toalett och hoppas på att hockeykillarna ska få syn på dem. Eller som att någon bär fel kläder men ingen vågar säga, för ingen bryr sig om sånt längre.

Jag vet varken ut eller in. Varför fb chatten plöstligt blivit svår och ögonkontakerna omöjliga att vinna. Varför folk viskar och tror så mycket såväl som jag är alldeles för feg för att erkänna att hjärtat slå extra slag varje gång det omtalade ansiktet råkar passera. Det är bara ytligt. Och jag brukar aldrig segra i sådana tävlingar.

The best thing about me is you




På andra sidan gatan från ett fönster som jag minns

Idag har varit sämst. Allt blir fel, och varför bor jag på gatan staden alltid glömmer? Med snö till knäna i en och en halv kilometer, ett förjävligt biologi prov, personer som aldrig ser, labbrapport som inte blir till något och förkylning
vill jag helst av allt gräva ner mig under ytan. Gråta åt Hellström och andra svenska fina artister, vars texter verkar handla om mig.

Kan du älska mig som den ängslige älskar gryningen?

(jag vet att jag i princip skriver om samma sak hela tiden, men jag kan inte sluta tänka)



Jag vill att du älskar mig, men jag vill att du lämnar mig med.

Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar havet?
Som tågen älskar rälsen?
Och som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
Och som Romeo älskar Julia?
Och som jag älskar dig?

Fina ögon som ibland rivs ut av tystnaden

Det är bara fåniga ögonkontakter
som blir till fiasko.



Och jag tvingas stirra på golvets ytor
för att förminska pinsamheten för oss båda.

///

Efter tio steg för mycket vill jag inget hellre än backa.
Ramla tillbaks i gamla fotspår och tänka fel, precis som de där reklamerna säger.

Det är ju ingen vits om du tränar när du äter tills du storknar jämt.

Vattenångan gömmer bokstäverna som inristats i muren.
Men å anda sidan syns det framtida misslyckandet så tydligt.


In hopes you're on the other side


När året ännu var 2010

Imorgon börjar verkligheten igen. Tillbaka till fulsnygga gröna korridorer och ogriplig kemi och biologi. Att ha provvecka första veckan av det nya skolåret är nog det dummaste de har kommit på.

Imorgon ska jag börja träna bort 2010, för snart är sommaren här och då ska vi alla stå där med små bikinikroppar. Jag vill ju inte vara sämre än alla andra.

Och jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig


Des secrets

Jag är rädd för rulltrappor och går mycket hellre i vanliga trappor.

Jag hatar och ryser av tandborstsljud och klarar inte ens av att titta på en film där någon ska borsta tänderna.
Även om jag stänger av ljudet går jag bananas och vill helst gömma mig.

Ibland glömmer jag bort det verkliga och tänker lite för mycket på hur det skulle kunna vara.

Om jag ska äta ett äpple måste jag alltid skära upp det i små bitar och lägga det i en skål. Jag äter det
aldrig som det är.

Jag har en tendens att bli smått beroende av dokusåpor som danska ph, Bachelorette och Biggest Loosers och spel som isketch.

Jag kommer aldrig någonsin göra reklam om bloggens varje litet inlägg på facebook. Det är ungefär det sämsta en bloggare kan göra och får oss andra att stirra på hat för ett ögonblick (med andra menar jag mig själv)

Hemma tänker jag för lite och säger lite för mycket. Hemma skriker jag och det frågas om jag vet hur gammal jag är. Men det är bara här hemma, annars är det tvärtom.

And don't you know I'm not your ghost anymore



Copenhagen StreetStyle


Jag vill helst av allt kasta ut alla mina kläder, vinna miljoner och köpa en ny stor, fin garderob. Bli lite duktigare, snällare och finare.


Känsla av frihet / känsla av sorg

Eller när det inte är du som avgör sekunderna. När vinden smyger tätt intill och förstör känslan en aning. Det som inbillats i flera dagar stämplas nu som lögn. Sanningen spikas upp och ansiktet känns bara fånigt. Hur kunde vi förlora och undgå att inse faktumet?

Försvinner svagt ett steg närmare himlen och låter rösterna viska konturerna som inte finns. Vinkar och springer rastlös över staden för att försvaga tomheten. Det är inte riktigt, men ändå nyckeln till morgondagen.

Sammanfattning av 2010 del 4

OKTOBER
Jag ansökte om att bli journalist till skolans årsbok (fick en plats, men det var mest för att det var få som sökte) och köpte mina favorit byxor. (beatas bild)



Min dator fick virus och jag var beredd på en rejäl utskällning och att aldrig mer få äga en dator igen. Som tur var gick skadan att reparera av datorkunniga människor. Jag lyssnade på Skinny Love mer än vad jag andades, för ett tag. Det blev höstlov och jag hittade tillbaka till efterlängtade One Tree Hill. Jag upptäckte att Danmark är helt fantastiskt och tittade på danska ph jämt och ständigt, och fann Rasmus Seebachs fina låtar.



Jag mejlade ett bidrag till omkärlek, eftersom orden i novelllen bara var nonsens kom den inte med i boken. Människor i min omgivning fick chansen att läsa bloggen och jag blev lite nervös. Jag var med om en nästan-bilolycka och undgick en frontalkrock och en biltur i skogen, med endast centimeter. Rädsla och ont i ryggen, annars gick det fint.




Luften blev kallare och mysiga tröjor blev saknade. Jag blev trött på att behandlas som ett barn och skrev:

Som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar i varuhuset, så säger du att jag beter mig. Omedvetet behandlar du mig så. För lilla lilla du, kom ska jag hjälpa dig. Jag behöver ingen hjälp och kan (surprise surprise) tala för mig själv.


NOVEMBER
Jag planerade en danskoreografi till skolan och var nervös i veckor. Läste gamla konversationer, som jag hade lyckats glömma bort, och allt kom tillbaka genom ett slag i huvudet. Det blev plötsligt vinter och Andreas Wijk förgyllde min vardag. Jag fascinerades av tatueringar och fick själv en fake tatoo ritad på mig.




Det var prat om orden 'socialt handikappad' och 'panikattack' och jag klagade lite till. Började skriva THE LIST som var tråkigare än fysik. Jag var på Ebba won Sydovs föreläsning och konstaterde att journalist är det jag vill vara. Jag fyllde sexton år, fick en kamera (som dessvärre inte var bra) och hade en underbar dag.

- Varför är du så osäker, frågar han.
Jag skrattar ljudlöst och försöker dämpa pinsamheten.
Därför att jag saknar
, svarar jag, och ångrar mig i samma sekund.


Samlade de finaste meningarna från bloggen so far i ett och samma inlägg.


DECEMBER
Jag var väldigt trött på allt prat om Bloggpriset och hur en blogg SKA vara, till sist hotade jag med en bloggpaus, men ångrade mig ganska fort. Hade julhemligheter och färgade håret för första gången.



Jag var rädd över att Nyykaabi kunde läsa, för jag hatade följdfrågorna. Jag funderade över varför hon alltid är där och skrev att, därför att det finns tusen flickor som är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att bli. Tusen flickor som passar dig. Fick en ny design på bloggen och beundrade I remeber the corner



Hittade gamla undangömda texter som fick liv igen:

Vi sa aldrig att världen var underbar
enbart konstig och ful.
Jag nämnde bara snabbt kristallklara ögonblick
och en kärlek som skär djupa sår.


Hellströms texter blev underbara igen och jag hade plötsligt skrivit 200 inlägg. Jag var på mycket fina julfester med bästa Energy Dancers och skolan.





Jag var gladare än någonsin, julafton kom och det blev för mycket julmat och fina presentar. Jag blev jävligt tött på anonyma kommentarer (skärp eder nyykaabi töntar) och skrev mera:

Klyftan mellan fulvärlden och ögonblicket växte för varje sekund de kalla regndropparna förstörde känslan. I framtidsperspektiv beaktas det endast som struntprat och vi kan gott gemensamt skratta åt eländet och äta socker tills vi storknar.

Jag gav fina nyårslöften och firade in det nya året tillsammans med febern.

Är förresten med och tävlar om att designa en egen almanacka här

20:59

Jag glömde ett nyårslöfte: sluta skrika, sluta sura, sluta vara arg och bitter. Bara sluta.
Men å andra sidan är att vara arg det jag är mest känd för.

Du har vist mig hvor regnbuen ender henne



Danmark slutar nog aldrig att förbluffa. Jag ska flytta till landet så fort jag får chansen.

Bio igår, zumba idag, hip hop workshop imorgon. Kan jullovet vara längre, tack?

Sammanfattning av 2010 del 3

JULI
Jag shoppade under de regninga dagarna och spenderade en del helger och dagar i Larsmo med mycket sol. Den mesta tiden gick åt att sola och att ge allt på dansträningar. Den sista delen av novellen publicerades och jag konstaterade att sånt gör jag nog inte om. Jag köpte en ny mobil och mitt hår var så solblekt att det inte kan beskrivas annat än fult.

Jag var på ett dansgenrep, som gick sämst och skrev: en del av mig vill stanna hemma, gråta och säga att jag inte kan dansa. En annan del av mig vill dansa som om det vore de sista 3 minuterna och 24 sekunderna av mitt liv. Sen kom plötsligt den efterlängatade veckan fullspäckad med dansuppvisningar. Det var varmt, tungt, roligt och absolut det bästa jag har gjort och jag hade svårt att sluta le i flera dagar efteråt. Jag är så glad över att jag fick uppleva det!

Jag tänkte lite för lite, förstörde ännu mera och skrev att, och han frågar mig om jag är osäker. Varför jag inte kan stå still. Mina ögon springer ett varv runt alla onyktra människor. Jag mår bra. Jag är inte osäker. Jag längtade efter hösten, för jag trivdes trots allt inte i shorts.


AUGUSTI

Michelle Featherstone- coffee & cigaretts spelades på reapet hela månaden. Jag drömde om en språkresa i England i tre veckor, blev irriterad på skvallerjournalisterna som inte skriver något vettigt och skrev själv:

Nästa gång jag går förbi tänker jag höja på blicken
och beundra människorna,
som tidningarna beskriver som monster.

Jag hittade min bloggfavorit, Emma, som skriver mycket bättre än de flesta. Jag klagade en hel del också och visste varken ut eller in för ett tag. Svart. Precis som jag. Förorenar människans ådror, blod som upprepar ensamheten i varje kvarter. Sen började jag i gymnasiet och fastnade i skolböckerna.


Spotlight i staden och det blev många timmar dansträning inför både modevisningen och dansuppvisningen. Förutom strul med jeans, som aldrig passar, var kvällen den absolut bästa på året! Veckan efteråt var det dansintagning och jag slapp vidare till grupp två i Energy Dancers, och jag var lyckligast!

SEPTEMBER
Jag bestämde mig för ett nytt liv och gav löften om att träna oftare, skriva vackrare, satsa mer i skolan, ha finfina kläder och bli mer social. Det gick sådär, och jag bröt löftena allt för fort. Insåg hur diva och jobbig jag blir när jag är hungrig och fann weheartit.


Jag cyklade till skolan (även om cyklar finns på min hata-lista) och var rädd för att möta högstadieklumpar och skarpa ord. Spenderade en halv dag i Stjärnhallen på tre träningspass och resten av dagen på Fitness på dansträning. Jag sydde om mammas gamla jeansjackan och bar den ganska ofta.


Provveckan i skolan var värre än jag trodde och jag var fast i skolböcker. Tänkte på var gränsen för lögner går och skrev: vita lögner är tillåtna, men fula lögner är strängt förbjudna. Jag är mycket medveten om det. Dagen var en stor vitlögn. Essän, som jag kämpade med ,var ett halvsteg från högsta betyg och jag var grymt besviken. Jag tålde inte att kallas för medelmåttlig. Jag klagade lite till och var inte säker på om jag ville bo här i tre år till.

två noll ett ett



Nyårsafton blev inte som planerat, men ändå som förväntat. Jag var hemma med feber, huvudvärk + massa mat och filmer. Trevligare kväller har säkert existerat. Men det gör absolut ingenting, 2011 kom ändå.

Nytt år, nya möjligheter (och ändringar på bloggen)

GOTT NYTT ÅR!

RSS 2.0