Smuk som tusinde engle der synger i kor

Gå ingenstans och sluta springa runt i cirklar.
Det förenklar inte världen med din förvirrelse och falska ord.
För vad är poängen med känslor när alkoholen överröstar fjärilarna?
Det hjälper inte när ögonkontakterna är på fel tidpunkt och jag lovar att leva i nuet.
Helst vill jag säga att jag inte bryr mig.
Visst är det lite roligt och fånigt. Men mest sorgligt och fucked up.



Efter att ha läst detta fantastiska inlägg om flyktig tonårskärlek blir jag ännu mera bubblig.
Berätta nu, fina människor, berätta något vackert, sorgligt eller bara allmänt om det vi kallar kärlek. Er kärlek. (mina ord är bortblåsta, ta över ni) Ni är tydligen för tråkiga för sånt.

Look inside, you´ll find a deaper love





Fjortonde februari tycker jag bara är överskattat. Precis som valborg eller midsommar. Måndagen rullade på som vilken måndag som helst (imorgon blir det pluggdag). Men snygga män har vi här i världen.

Magin är försvunnen och jag fegade ut idag igen (snart glömmer jag)


Because this fool's in love again

Jag fnittrar och använder ordet pinsamt för många gånger för att kunna dölja rodnaden.

Jag är inte en som klänger eller säger vad som helst alldeles för högt. (även om jag var där och uppträdde som åldern ska) Inte ens fastän alla andra tycks leva i en annan värld på andra moln. För när alla säger att det är chill så är jag fast i min eviga feghetsbubbla. Det är så jävla svårt och jag vill helst av allt strunta i allt. Eller bli någon annan och få det låta så enkelt.

Jag trivs med att skriva i koder och skäms nästan när folk på gatan frågar "ja, vad/ vem menar du nu riktigt?"

Like you're less than fuckin' perfect


Okej. Försök att nämna någon snyggare. (eller någon finare replik och vackrare ögonblick än detta) Jag är kär.

Fools in love they think they're heroes


Och jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig


När fegheten växer i kapp med det förjävliga vi kallar kärlek och när orden inte längre finns





Ett stycke från en novell jag skrev för en tid sedan

Tillsammans bränner vi allt vi rör.

Våra hjärtan borde vara en hand utav kol.

Svart.

Precis som jag.

 

Ett drastiskt slut på en underbar kväll hänger i luften.

Himlen har aldrig varit så blå och dina ögon har aldrig varit så sorgliga.

Jag kan se i dina ögon vad du tänker säga.

Jag kan se din ostadighet.

Varje andetag känns som en kniv i mitt hjärta.

Nervositeten spökar mer än vanligt.

Vapnet du håller i din hand får mig att känna så maktlös.

Osynlig.

Jag lyssnar inte ens på varje stavelse

som hörs så tydligt från din mun.

Inga bekymmer i världen kommer att nå dig.

Vem var jag som trodde på overkligheten?

 

 

Jag vill skrika att kärlek är för idioter samtidigt som du vänder ryggen åt mig

och vandrar bort från staden och den bästa kvällen i historien.

Fegheten övervinner verkligheten,

och jag undrar om det var så vi sa.

I samma sekund kommer regnet.

 

Jag har svårt att avgöra om det är mina eller änglarnas tårar som rinner ner för mina kinder.

Jag hinner fortfarande springa ifatt dig,

men mina ben vill inte lyda.

Står på kanten till lyckan, men kan inte bestämma mig.

Det är för sent nu, viskas i mitt öra.

Kärlek är för idioter.

Kärlek är för dig och mig.


Never do nothing to hurt 'em

Jag rotar i det förflutna och
bortglömda ord blir sagda igen.
Samtal om fantasi, högstadiumskvaller och
djupheten i en tonårslivs misstag.
Orden som får mig att vilja spy när hon klänger på dig
och jag behandlas som luft.

En människa som kan ta hjälp av andra är bra,
den som inser det före alla misstag är bäst.


Jag vill säga att jag inte bryr mig längre.
Jag bryr mig inte om du är lycklig på annat håll, för jag är lycklig här och nu.
Men när orden dyker upp igen kastas allt tillbaka,
precis som ett slag i magen.

Människan är inte att lita på,
kanske man inte alltid borde göra alla beslut själv
?

Jag bryr mig inte.
Men ibland vill jag bara säga att jag fortfarande inte har glömt.


DU FÖRSÖKER HITTA SKÄL ATT STANNA KVAR

Därför att det finns tusen flickor som är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att bli. Tusen flickor som passar dig. Som vet var du finns och skrattar högre än mig. Som äger fina drag och talar med dig när vi andra inte ser. Och de som tror att det finns perfekthet. De jag vill slå, bara för att de ska förstå skillnaden på verkligheten.

Jag vill skrika ut ditt namn i tomma intet. Men tystnaden bryts aldrig. Du urskiljer mig inte från mängden och fortsätter din vardag. Precis som alla andra dagar. Jag kan dessvärre inte skylla på att du inte känner till mitt namn längre. Det har facebook överbevisat. Ändå är jag för feg. Med en viss osäkerhet och flackande blickar passerar vi varandra utan ord. Och jag ångrar mig för sent. 

Hon är alltid där. Alltid hörs hennes skratt och ord som ska göra närheten avundsjuk. Hon har ju redan hittat lyckan fler än en gång. Hon är ju redan i centrum. När är det min tur, frågar jag.

LIGHTS WILL GUIDE YOU HOME, AND IGNITE YOUR BONES, AND I WILL TRY TO FIX YOU


MY WINTER SONG



Med nyfärgat hår och planer på julhemligheter går jag glad över isiga vägar. Stelnar oväntat i ett pinsamt ögonblick utan ord. Tittar snabbt bort och går därifrån. Vill inte riskera fler brister.
-Det är vi. Det är så vi beter oss.

(bildkälla)

DU FATTAS MIG

Han- Du vet inte hur det var för ett år sedan.
Jag förstår inte hur hon kan blunda så hårt och byta samtalsämne fort innan någon annan än jag hunnit reagera.
Det är sånt som förstör min dag
, säger jag tyst
och vågar inte visa ögonkontakt med personen i fråga. Vågar inte säga att jag minns.

Timmar senare sitter de för nära varandra och jag för långt ifrån. Även om minusgraderna är vårt största bekymmer just nu, kan jag inte slänga tanken. Inte ännu.

Och traditioner bryts hårt mot marken. Man blir aldrig för gammal för att fira födelsedagar.


NO ONE REALLY EVER WINS



bildkälla

Vi kliver över de höga skriken och stampar på ordet negativt.
Endast ögonblick senare syns bara han och jag.
De övriga människorna har sakta försvunnit in i dimman
utan att behandlas som osynliga.
Och visst kan jag ana små lätta hjärtan flyga ovanför gatan.
Visst kan jag undra om det är på riktigt.

Varför är du så osäker, frågar han.
Jag skrattar ljudlöst och försöker dämpa pinsamheten.
Därför att jag saknar
, svarar jag, och ångrar mig i samma sekund.

I COULD REALLY USE A WISH RIGHT NOW

Genom bussfönstrets smutsiga fönster
kunde jag ana ett välbekant ansikte.
Ögonen bevisade glädje fastän han var ensam på gatan.
Gamla fåniga minnen spelades
automatiskt upp i mitt huvud.
Konstiga ord, som jag inte borde komma ihåg längre.
En regning dag som
förstörde allt och de senare pinsamma ögonblicken
som får mig att ofrivlligt skämmas.
Han såg mig inte.

Bussens hjul körde vant förbi
utan att tänka på det förflutna.
Han såg mig inte,
och jag är inte det minsta förvånad.

Det är för länge sedan ett avslutat kapitell.
Människor har redan glömt och skrattat färdigt.
Men genom ett smutsigt bussfönstret syntes ansiktet
jag varit rädd för att möta.
Helt okej.
Jag var inte rädd, även om han inte såg.

Om tre år känner vi nog inte ens till varandras namn längre (ignorera facebook)


I´M ONLY ME WHEN I´M WITH YOU



wehaertit är källan


Det kallas ögongodis. Lite snygga män förtjänar vi att kika på denna tunga måndagskväll.
Jag tror dock inte att jag är den enda som längtar efter att sitta i någon fin mans famn och jämföra sin lilla hand mot hans. Ligga vaken hela natten, bredvid honom, och tala om livets stora frågor. Får höra en viskning som lyder "jag älskar dig." Vara förälskad och kunna känna kärleken i luften.

I LOVED YOU FIRST I LOVED YOU FIRST



Otroligt vackra bilder från weheartit

Jag har insett att kärleken är för jävlig och är inte lika säker längre på hemligheterna vi delar. Jag vill skriva en fin bok, få bra betyg och sitta i någons famn och bara vara jag.


DON´T STOP BELIEVIN´

Och han frågar mig om jag är osäker. Varför jag inte kan stå still. Mina ögon springer ett varv runt alla onyktra människor. Jag mår bra. Jag är inte osäker. Små lätta hjärtan flyger ovanför folkets huvud och jag kan nästan känna lyckan. Jag skrattar tills tårarna rinner över mina kinder och förstör sminket. Men det gör inget. Han övertalar mig att jag skulle vinna landets största tävling. Att jag skulle uppnå min dröm. Han skulle hjälpa mig. Han lovade det. Jag skrattar ännu mera och förklarar att jag är nog inte så bra. Orden spelar ingen roll för honom. Det spelar ingen roll om jag är bäst eller sämst, han skulle ändå rösta. Hans vänner står bredvid, skrattar och tycker att stämningen är pinsam. Man får inga brudar med dom orden, säger de högt. Jag skrattar och vänder generat bort blicken. Den tanken hade inte slagit mig ännu.

Nu vill jag bara tänka på rosa moln och glittriga sandkorn, utan att behöva ha ansvar för konsekvenser. Det viskas om rykten. Om oss två. Jag vet inte vad jag ska tro. Hans minne sviker säkert. Han kanske inte ens kommer ihåg orden längre.

KÄRLEK ÄR FÖR IDIOTER

Det var sommarens varmaste dag . Stranden var full av glada människor . Jag hade ringt dig och bett dig följa med på en simtur . Du var för snäll för att tacka nej . Det var den bästa dagen i mitt liv . Vi skrattade och talade om allt mellan himmel och jord . Det visade sig att vi båda två var galna i Kent och rädda för rulltrappor . Plötsligt sa jag något om kärlek , och med en darrande röst och svettiga handflator erkännde jag det ofattbara . Det tog knappt 2 sekunder innan jag insåg vad jag hade sagt . Skulle jag ångra mig ? Säga att det var ett skämt ? Nej , man kan inte lura känslor lika enkelt som man kan lura människor .

- Kärlek är för idioter , sa du och vände ryggen åt mig och vandrade bort från stranden och den bästa dagen i mitt liv. I samma sekund kom regnet . Jag kunde inte avgöra om det var mina eller änglarnas tårar som rann ner för mina kinder . Jag kunde ha sprungit ifatt dig , men mina ben ville inte lyda .

- Kärlek är för idioter . Kärlek är för dig och mig , sa jag och önskade att den dagen kunde raderas bort från almanackan lika snabbt som regnet kom .

Tidigare inlägg
RSS 2.0