DU FÖRSÖKER HITTA SKÄL ATT STANNA KVAR
Jag vill skrika ut ditt namn i tomma intet. Men tystnaden bryts aldrig. Du urskiljer mig inte från mängden och fortsätter din vardag. Precis som alla andra dagar. Jag kan dessvärre inte skylla på att du inte känner till mitt namn längre. Det har facebook överbevisat. Ändå är jag för feg. Med en viss osäkerhet och flackande blickar passerar vi varandra utan ord. Och jag ångrar mig för sent.
Hon är alltid där. Alltid hörs hennes skratt och ord som ska göra närheten avundsjuk. Hon har ju redan hittat lyckan fler än en gång. Hon är ju redan i centrum. När är det min tur, frågar jag.
bra blogg:P<3
ha en bra kväll =)
sv: gör den på riktigt då. Stört fin ju :)
Hoppas du får en trevlig fredags kväll :)
Tack&detsamma, och nej när du uttrycker dig sådär slår det mig att jag nog faktiskt inte vet alls hur någon annan uppfattar mina ord. Men tacktack va
sv: åh tack hurru! jag älskar dem :)
du satte ord på precis mina tankar. tack vad fint och så sant.
oh ja det tycker jag att du ska göra :)
Dina kommentarer. åh, alltid några av mina bästa. tack!
(ps. jag tycker om att titta in här)
Så gullig header!
Jag? Lik Kenza? Gud nej!
Jag tycker att det är din tur nu, du förtjänar det.
Det svåraste är att berätta, det kräver en hel del mod men kanske är det bra att sätta sig själv på hal is en gång för något man vill. Du klarar det och du, du äger fina drag!
Så vackert skrivet!
Kikr in! hoppas att du hittar till våran blogg!
svar: jag tycker både det är positivt och negativt, Jennie. kanske lite frustrerande att inte veta exakt, men det gör en endå mer intresserad. och vill man veta mer exakt så skadar det ju inte att fråga.
<3
jag har lärt mig att man måste våga men ändå så står jag där när andra hinner före. lyckan är total när denne andra bli dumpad och jag är back on track igen, men sen står man där utan att göra något ändå. egentligen undrar jag hur svårt ska det vara? det värsta som kan hända är att det inte är besvarat, nog för att det är hemskt med jorden går inte direkt under... Är det vi själva som håller oss tillbaka & varför? Näe de är fan inte lätt
Kärleken är sådär läskigt bitterljuv, och du beskriver den hemskt fint tycker jag.
jag är glad det inte blev nån bloggpaus.. du skriver för bra för det. i wud miss ur words.
Det blir din tid snart snart snart, håll ut lite till bara.
Alldeles snart blir det också din tid, allra minst när du anar det kanske.
sv: Men oh, tack så himlahimla mycket! (:
Det är inte lätt när man är sexton år, eller när man är nitton och ett halvt och bara varit kär en gång. Och det var i någon som egentligen inte alls var bra för en och bodde alldeles för långt borta.
Men du.. du är sexton - du har ett helt liv framför dig. Jag förstår att det är svårt att se och tänka så nu, men den där perfekta personen för dig kommer en dag. Tills dess - njut av livet!
sv: Men.. har du berättat för honom att du tycker om honom? För.. annars är det ju svårt för honom att veta att du finns, och han kan titta på dig.
Fast det där med att någon verkar ha den perfekta personligheten är så svårt. Nu vet jag förvisso inte hur väl du känner den där pojken men.. Jag föll för en grabb, och trodde han var allt jag önskade mig, och ja.. hade ett trasigt hjärta på grund av honom rätt länge - tills jag insåg att hans "perfekta" personlighet bara fanns i mitt huvud.
(och förlåt för att jag bara.. drar dig ner på jorden. men det är ju faktiskt här de där osynliga guldkornen till människor gömmer sig. ungefär så.)
