Collecting your jar of hearts

Mitt nyårslöfte är att klä mig bättre, som Ulrika till exempel.



Och att börja skriva dagbok i ett häfte (som jag redan klippt och klistrat en massa fina bilder på) varje dag. Jag kräver inga långa historier, det räcker bra med korta meningar eller enstaka ord. Sånt som jag inte riktigt vågar skriva här. Huvudsaken är att det är sanning.

+ sånt som man alltid lovar: träna mer, vara mer glad, snäll och social.

Att väntan inte leder någonstans

Miljön var ganska simpel och smaklös
och orden var inte lika välskapta längre.
Hemma
var långt borta.
Klyftan mellan fulvärlden
och ögonblicket växte
för varje sekund de kalla regndropparna förstörde
känslan.

I framtidsperspektiv beaktas det endast
som struntprat och vi kan gott gemensamt skratta åt
eländet
och äta socker tills vi storknar.
Istället göms vi i tunnlarna bland de skrämda målningarna
som endast består utav klotter.
De anonyma svaren ekar tydligt,
medan det fördröjda ögonblicket
bara syns i drömmar om
stjärnhimlen.

Så skrik efter sårbarheten.
Det var väl så strategin löd.
Skrik med stela ben och frusna kinder
och ett ånger i bakfickan.

Sammanfattning av 2010 del 2

APRIL
Jag drömde att året var 2020 och lyckan var funnen. Skaffade läsglasögon och slapp den konstanta huvudvärken. Såg på en av världens finaste filmer My Sister´s Keeper - en av de där fina scenerna när man fortfarande tror på ett lyckligt slut. Jag blev förälskad i Modekungens utbud och sommaren kändes inte lika avlägsen längre.
snyggggt

Att vara hemma en fredagskväll blev till rutin och jag skrev surt att, jag bor i en stad utan trafikljus och i en värld utan rättvisa. Jag avgudade deltagarna i So You Think You Can Dance och mina egna danslektioner var de bästa som fanns. Be Mine med Erik Hassle och Ellie Goulding spelades på repeat hela tiden.


Jag publicerade den första delen av novellen (som bara var fiasko) och var besviken på lågstadiepojkarna och skrev: de borde vänta tills de är femton och inser att alla tonåringar fungerar på samma sätt. Jag tycker att det är synd att de har tjuvstartat. Jag gav sist och slutligen ett ansikte åt texterna och var inte lika anonym längre.



MAJ
Statistiken steg, kommentarerna ökade och att blogga blev plötsligt väldigt roligt. Jag reste till Åland på skolmusik och fick uppleva sång, pinsam dålig dans, popcornspott och hisstrubbel. Jag publicerade den andra delen av novellen och insåg hur dålig den var, samtidigt som jag beundrade outfits på lookbook.



Tänkte mera på djupet och skrev allvarligt: varför är världen en teaterscen? Vad händer om rekvisitan eller statisterna är fel? Vem är det som ropar BRYT och OMTAGNING? Grey´s Anatomy var min bästa vän och jag sökte förtvivlat efter en klänning till skolavslutningen och jag saknade en pannlugg att gömma mig bakom. Jag började träna mer och klaga mindre och läste slaviskt fina Karins blogg

så snygg så !
Jag upptäckte en förkärlek till ringar och saknade någon ännu mer och såg på de osynliga tårarna och förbannades över de andras skratt. Jag skrev att, kärlek är för idioter. Kärlek är för dig och mig, fastän jag visste att det var fel.


JUNI
Den sista skoldagen kom äntligen och jag vann tredje pris för min presentation (Projekt 9) Sen var det skolavslutning och jag sjöng inför allt för många människor och var livrädd, fick betyg, sa hejdå och lämnade högstadiet bakom mig. Det efterlängtade sommarlovet had arrived. Jag solade så fort jag fick chansen, ville bli lika brun som Angelica och var barnvakt nästan varje dag.



Försökte vara poetisk igen och skrev: du försöker skratta tyst och frågetecken målas upp framför våra ögon. Det är fult att ljuga. Jag skrattar och det är ännu fulare än lögnerna. Världen kommer att bli vacker, säger jag. Spenderade helger i Larsmo, läste massvis med böcker och var på dansträningar. Jag klippte håret kort, lugg och tonade det igen.



Jag saknade de fina orden och klagade lite till. Tittade på en fenomenal säsongsfinalen av Grey´s Anatomy, shoppade den perfekta jeansjackan och såg Sex and the City 2 på bio. Sen kom midsommar och jag var rädd igen och trött på alla dessa krav. Jag försökte träna mera, men fuskade en hel del.

Everything you do, you do it for your baby love





Bildkälla här och här

And a crappy new year - Rachel Green

När alla andra planerar sina nyårsfester överväger jag att sitta hemma i en ensamhet. Äta chips med dipp och titta på någon dålig gammal film. Lyssna på Kents underbara textrader och förbannas över varför jag är hemma. Skriva några klagomål, drömma mig bort och undra varför det där viktiga mailet aldrig dyker upp. Lova stort löften om framtiden medan partyljuden hörs utifrån.

Och dagen efter (den första dagen av 2011 och en ny början) få läsa hur jäkla roligt alla andra hade spenderat gårdagen, på facebook, och få ett slag i magen av sanningen.

Sammanfattning av 2010 del 1

En sammanfattning av året som gått. Jag tänker skriva om några månader i taget och det kommer troligtvis vara mer texter och ord, eftersom jag inte ägde någon vettig kamera fram till november.

JANUARI
Jag startade bloggen i slutet av månaden och ville vara ett anonymt ansikte. Jag hade just börjat dansa igen och kämpade mig genom träningarna.

Jag ska hitta inspirationen och orken.
Jag tänker kalla mig envis och hitta kämparglöden.


FEBRUARI

Jag började inse att jag saknar någon och ångrade de hårda orden och skrev att, riktiga män gråter och erkänner att de aldrig har rökt. Skrev en hel del klagomål också och bara var allmämnt trist. Sa hej åt fel pojke och förstörde lite till och åt glass i mängder. Sen började jag se mode på ett annat sätt och strunta lite i vad de andra sa.

minns varken varifrån eller pris .

Grey´s Anatomy spelades på replay och jag grät till dödsscenerna. Dansen började gå bättre och jag skrev: utan sockret skulle jag kunna skratta mig lycklig. Det var iskallt och sommaren saknades och jag var trött på att alltid vara en i mängden.

Izzie och Alex


MARS

Jag tillät Kent ta över min värld och Bergs texter var överallt. Musiken hördes alltid ur högtalarna. Jag började fundera mer på yrken och barnpsykolog var högt uppe på listan. Gjorde förändringar och tonade håret brunt och klippte lugg. Blev fascinerades av Millenium filmerna och läste flitigt böckerna.



Jag började försöka skriva mer poetiskt och skippa lågstadietexterna, samtidigt som jag insåg hur mycket jag klagade och lovade fint att jag skulle vara glad jämt.

I en svart kall natt kryper ensamheten fram
Stjärnorna har gömt sig och
tårar glittrar i ögonen som sandkorn
Jag önskar att du vore här
med din blå smutsiga tröja
Ibland vill jag be dej att öppna ögonen
Det är i taket som stjärnorna lyser



När fegheten växer i kapp med det förjävliga vi kallar kärlek och när orden inte längre finns





Det är ju bara jul en gång om året



Eventuellt det fulaste bilkollaget i blogghistorien

Julafton firades enligt traditonerna hemma hos oss med hela halva släktet. Vi åt alldeles för mycket god julmat, tittade på Kalle Anka och det skvallrades såklart om byn. Trevligt.

Julklapparna jag fick var: en volummaster, boken Elsas mode av Sofi Fahrman, dvd box av Grey´s Anatomy säsong 6, filmen Yes Man, hundra euro, ett smyckesträd, bodylotion och handkräm, ett usb minne till datorn, pyjamas och mysiga tofflor, handduk, en jättefin ring, choklad i massor + småsaker.

Juldagen spenderades hos mormor och morfars med alla i släktet på mammas sida. Ännu mera god julmat, choklad och skvaller. Trevligt det också.




Fribiljett till himlen

Trehundra mil och tusen minuter härifrån
står den omtalade och telefonnumret visar sig vara falskt.
Planlös springer vi genom staden
för att glömma eller bara blunda en liten stund.
Ögonen som stirrar
andas på ett språk jag inte kan.

Somna aldrig osams med dig själv. Säg aldrig nej till en andra chans.

Det var ju så vi skrev i det blåa häftet
som nu ligger längst bak i skrivbordslådan,
gömd under skolmaterial.

I gatulampornas sken syns
inte ens kylan
och slagen inombords har försvunnit.
Kanske för att det är så tyst.

Ingen akut saknad eller nervositet existerar
och jag vet att du vet det jag inte riktigt
vågar uttala.
Det här är en en början på ett lyckligt slut.

Sen öppnar jag ögonen och besvikelsen finns där igen.




För övrigt har min jul varit riktigt bra, över förväntan faktiskt. Julklapparna är jag tacksam över (kan berätta mer om dem senare) och julmat har jag ätit alldeles tillräckligt med.


What we are called to help our friends in need


1,2- februari 2010  3- jag för bara någon dag sedan

Som de flesta andra bloggare tänker jag inte prioritera dator, blogg eller facebook för del delen, på självaste julafton eller juldagen. Istället tänker jag äta julmat som en elefant, sjunga, öppna paket och bara umgås med släktet. Precis som det ska vara.

Men jag vill ända passa på att önska er en riktigt  G O D  J U L !

Dagen före dopparedagen

Jag hinner inte tänka steget före, innan minuterna passerat. Det känns som skolan började igår och jag skrev: jag fattar inte systemet och är konstant trött. Böckerna är svåra att få tag på och dyra som de vore värt guld. Realiteten säger att det är jullov, att jag klarat det första halvåret av gymnasiet, och minusgraderna kryper fram tillsammans med julfriden.

Samtidigt frågar jag när barn börjat växa så fort? De små lågstadiebarnen som alltid funnits där är nu centimeter längre än mig och snart börjar de fundera på högstadiets alla krav. Vem har tillåtit dem det?

En dag innan julafton, för mycket mat, små dispyter, julklappar och traditionella julfilmer. Och jag lovar mig själv (och er) att jag inte ska visa sura miner, även om släktingar tar upp gamla fel. Det är jul och jag är gladare än någonsin, utan att överdriva allt för mycket.

Baby jeg var solgt li' fra start



Jag har nyss kommit hem från en lyckad julfest och har nu ett långt jullov framför mig. Julfeelisen är på topp, granen är klädd och de sista julklapparna inhandlades igår. Glad'ast, säger vi idag.

Just the way you are

Det här är mitt 200 inlägg och snart har jag även bloggat här i ett år. Jag tänkte skriva något fint och betydelsefullt, men jag har tydligen tappat bort mina ord. Kanske är det för att du påminns igen och jag vägrar titta in i dina ögon. Istället bjuder jag på två fantastiska danser från So You Think You Can Dance. Varför är jag inte lika duktig som de? Efter julhysterin ska jag träna som fan.




Det gör mig så glad att ni är ett 30-tal som kikar in här varje dag, tack!
Vad vill ni läsa mer av?

Ett stycke från en novell jag skrev för en tid sedan

Tillsammans bränner vi allt vi rör.

Våra hjärtan borde vara en hand utav kol.

Svart.

Precis som jag.

 

Ett drastiskt slut på en underbar kväll hänger i luften.

Himlen har aldrig varit så blå och dina ögon har aldrig varit så sorgliga.

Jag kan se i dina ögon vad du tänker säga.

Jag kan se din ostadighet.

Varje andetag känns som en kniv i mitt hjärta.

Nervositeten spökar mer än vanligt.

Vapnet du håller i din hand får mig att känna så maktlös.

Osynlig.

Jag lyssnar inte ens på varje stavelse

som hörs så tydligt från din mun.

Inga bekymmer i världen kommer att nå dig.

Vem var jag som trodde på overkligheten?

 

 

Jag vill skrika att kärlek är för idioter samtidigt som du vänder ryggen åt mig

och vandrar bort från staden och den bästa kvällen i historien.

Fegheten övervinner verkligheten,

och jag undrar om det var så vi sa.

I samma sekund kommer regnet.

 

Jag har svårt att avgöra om det är mina eller änglarnas tårar som rinner ner för mina kinder.

Jag hinner fortfarande springa ifatt dig,

men mina ben vill inte lyda.

Står på kanten till lyckan, men kan inte bestämma mig.

Det är för sent nu, viskas i mitt öra.

Kärlek är för idioter.

Kärlek är för dig och mig.


Det dom aldrig nämner

Den får en att darra som höstlövet
Den får en att vissla i mörkret



Den är en stulen bil som kör iväg någonstans med dig
utan ljus och sen rättegång

When I dance they call me macarena


När jag fortfarande var blond och dum och visste varken ut eller in, bara för att fylla ut tomrummet.

Helgen firas med julfester, födelsedagskalas och tråkiga skolarbeten.
Lördagen till ära har jag varit på superfin julfest med världens bästa dansgrupp, med finfina dansvisningar! (film och bilder finns redan på fb, men snäll som jag är publicerar jag nog inte något här) Jag konstaterar ännu en gång att jag aldrig aldrig vill sluta dansa, och att jag bara ska bli duktigare!

Jag har tappat bort de fina orden, därför får ni nöja er med ett "idag har jag..." inlägg.



Never do nothing to hurt 'em

Jag rotar i det förflutna och
bortglömda ord blir sagda igen.
Samtal om fantasi, högstadiumskvaller och
djupheten i en tonårslivs misstag.
Orden som får mig att vilja spy när hon klänger på dig
och jag behandlas som luft.

En människa som kan ta hjälp av andra är bra,
den som inser det före alla misstag är bäst.


Jag vill säga att jag inte bryr mig längre.
Jag bryr mig inte om du är lycklig på annat håll, för jag är lycklig här och nu.
Men när orden dyker upp igen kastas allt tillbaka,
precis som ett slag i magen.

Människan är inte att lita på,
kanske man inte alltid borde göra alla beslut själv
?

Jag bryr mig inte.
Men ibland vill jag bara säga att jag fortfarande inte har glömt.


I remember the corner



Det finaste två minuter och 39 sekunder som finns, ungefär

Efter en iskall torsdag, ett engelska prov och en utgiven essä slår tröttheten imot min kind. Resten av dygnet ska jag ägna åt att korrigera mina ofullständiga meningar i skoltexter och se på danska ph, för det tycker jag att mitt annars så fega jag, förtjänar.

en ängels värsta, del 2

Men man vill ju int' mist' hon som man älskar.

Sagt av en sorgsen pojke med alkohol i blodet.

en ängels värsta, del 1

Allt är fint och trevligt, leenden utan falskhet syns tydligt, även om jag kan anses vara en ängel ibland.

Kvällen har dock sina brister.

 

- vill du ha?

- nej, jag är för arg för att dricka nu.

Jag stampar hårt i golvet för att bevisa sanningen

- adhd?



Det är fan du som har adhd

 


FÖRLÅT FÖRLÅT FÖR ALLT JAG SAGT OCH KOMMER ATT SÄGA FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT




ÄH. Vem försökte jag lura? Jag kan inte sluta att skriva (även om resultatet blir piss ibland)
Men jag skriver ju samtdigt inte för eran skull, utan för min egen. Jag tänker inte bry mig om det är någon som läser längre. Jag skriver det jag känner för. Även om risken fördubblas att det blir ännu mera personligt.

Jag har raderat inläggen om fånigheterna om bloggpausen och andra klagomål.
Tusen tack för de fina kommentarerna! ♥ Jag har sparat dem och ska plocka fram dem de dagar jag inte tror på mig själv längre.

BLACK JESUS, WHITE MOSES



I december 2011 SKA jag befinna mig i Globen och uppleva IDOL final på riktigt, om jag så måste krypa dit.

Annars har helgen varit riktigt bra. Näst intill perfekt faktiskt.

DU FÖRSÖKER HITTA SKÄL ATT STANNA KVAR

Därför att det finns tusen flickor som är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer att bli. Tusen flickor som passar dig. Som vet var du finns och skrattar högre än mig. Som äger fina drag och talar med dig när vi andra inte ser. Och de som tror att det finns perfekthet. De jag vill slå, bara för att de ska förstå skillnaden på verkligheten.

Jag vill skrika ut ditt namn i tomma intet. Men tystnaden bryts aldrig. Du urskiljer mig inte från mängden och fortsätter din vardag. Precis som alla andra dagar. Jag kan dessvärre inte skylla på att du inte känner till mitt namn längre. Det har facebook överbevisat. Ändå är jag för feg. Med en viss osäkerhet och flackande blickar passerar vi varandra utan ord. Och jag ångrar mig för sent. 

Hon är alltid där. Alltid hörs hennes skratt och ord som ska göra närheten avundsjuk. Hon har ju redan hittat lyckan fler än en gång. Hon är ju redan i centrum. När är det min tur, frågar jag.

WE COULDN´T DESTORY A SINGLE ONE



blogg.se var inte samarbetsvillig igår och både ett inlägg och utkast försvann.
Listan som bloggare slaviskt ska följa har jag glömt och insett att dess tråkighet börjar lika fysikens. Jag tänker återgå till att skriva vad jag ätit och om smeknamn, när jag inte har något vettigare att säga.

Annars då. Tandläkaren sa att jag hade exemplariska tänder. Ett första redaktionsmöte med årsboken har ägt rum och jag är inte lika rädd längre. Jag ska mejla lokaltidningar om att få synnas bland texterna. Missar en akrobatik träning, eftersom förkylningen vägrar fly (dessutom är jag så dålig på sånt).


HUR SKA MAN ÄLSKA NÅN SOM HAR ÄLSKAT NÅN FÖRUT?






Efter en lång skoldag och fysik i bakhuvudet förtjänar jag lite ph. Dansk såklart.

Du springer förbi utan att tänka. Eller så tänker du för mycket och inser inte trappans alla steg. Snubblar och söker snabbt bort blicken. Jag vill så gärna säga. Men varför är hon alltid där?

I GAVE UP COFFEE AND CIGARETTES

En mycket gammal text jag hittade gömd i min förra bloggs arkiv.


Vi sa aldrig att världen var underbar,
enbart konstig och fel.
Jag nämnde bara snabbt kristallklara ögonblick
och en kärlek som skär djupa sår.
Det är tusen gånger lättare att lägga skulden på dig
och att säga att jag mår bra.
Jag mår fint

Vi sa aldrig heller att vi hatade lyckan.
Endast att vi saknade.
Du är en sån som tror att verkligheten kan gömmas,
även om vi blundar försvinner orden.
Det funkar inte så.

Jag borde vara ensam och endast tänka på rosa moln

och glittriga sandkorn.
Jag vill inte tänka.
Jag vill leva.
Så försvinn från mitt huvud.

JAG ÄR FÖR UPPTAGEN FÖR ATT HINNA SKRIVA NÅGOT FINT


(inte min bild)

day 07 - what you ate today

det tråkigaste en människa kan blogga om, ungefär.

HAR
frukost : två knäckebröd med gurka och en yougurth
lunch : makaronilåda, pyttelite sallad och ett glas vatten
+ en massa halstabletter och choklad från julkalendern

SKA
mellanmål : snabbgröt med äppel och kanel smak
middag: hinner inte
mellanmål : frukter, kanske fruktsallad om jag är kreativ



DEN FÅR EN ATT VISSLA I MÖRKRET

day 06 - your friends

Ingen nämnd ingen glömd, det är väl så man brukar säga.
Utan er skulle jag inte ha klarat mig upp från eländet jag inbillade mig att jag fastnat i för något år sedan. Utan er skulle jag troligtvis inte orka gå i gymnasiet varje dag. Utan er skulle jag inte orka med tunga dansträningar och svåra piruetter. Utan er skulle jag nog gå under.
Ni är fantastiska.

LIGHTS WILL GUIDE YOU HOME, AND IGNITE YOUR BONES, AND I WILL TRY TO FIX YOU


I´LL BE THE WALL THAT PROTECTS YOU



day 05 - what is love?

Kärlek är ett stort ämne. Nästan för stort för att skriva om. Overkligt, fantastiskt och för jävlig på samma gång. Filmvärlden har dock förvärrat vår bild på alla lyckliga slut och flickorna med hårförlängingar har förstört pojkars syn på oss andra. Ändå är kärlek fin. Och ibland tror jag att vi tar det för givet.

Kärlek är när en fyraårig bror kallar mig för sin favorit. Kärlek är att läsa gulliga sms som får fjärilarna i magen att leva ett eget liv. Kärlek är när föräldrar skriker på ett ostädat tonårsrum. Kärlek är One Tree Hills och Grey´s Anatomys underbara scener. Kärlek är att få dansa tills jag stupar. Kärlek är att snabbt titta någon i ögonen och rodna lite lätt utan att erkänna varför.

Och även om jag inte upplevt äkta hand i hand kärlek, anar jag. Jag stjäl Hellströms ord och säger att man måste dö några gånger innan man kan leva. Man måste ramla några gånger innan man kan resa sig upp.


(tänkte att jag kunde börja följa listan ordentligt)

SHE LOST HER SOUL

Jag tänker förändra min blogg. Det har varit så mycket prat om hur en blogg ska och inte ska vara. Jag har tydligen stridit mot alla regler. Dessutom läste jag min gamla blogg med enbart (konstiga) texter. Mer texter + egna bilder och mindre skitsnack. Lite oftare uppdateringar kan jag också lova. Designen vågar jag dessvärre inte röra.

Ett minus är att jag trivdes med att endast svenska folket kunde läsa. Nu känns det bara konstigt att vi sitter i samma stad. Undertecknad och ni, som läser. hej, ni nyykaabi folk. vem ere som läser egentligen?

Jag vill ha en fin blogg.
(för jag kan inte tävla mot dina 300 läsare)

THEY SAY THAT THINGS JUST CANNOT GROW



Tråkig video men desto fantastiskare låt. De mer taditionella julsångerna väljer jag gärna bort i decembermörkret.

Fakta jag glömt att nämna
-en kamera har inskaffats (en för tidig födelsedagspresent för några veckor sedan)
-jag har färgat håret för första gången
-jag har återigen fått ett NEJ kastat i ansiktet

MY WINTER SONG



Med nyfärgat hår och planer på julhemligheter går jag glad över isiga vägar. Stelnar oväntat i ett pinsamt ögonblick utan ord. Tittar snabbt bort och går därifrån. Vill inte riskera fler brister.
-Det är vi. Det är så vi beter oss.

(bildkälla)

DET FINNS INTE PÅ VÄRLDSKARTAN

Vi inramar fel och rätt och förbjuder den som är annorlunda. Den som inte följer reglerna fullt ut. Skriv inte så här, säg inte så där, klä dig inte i det här, en blogg ska inte se ut så där. Jag vill säga att tankebanan är fel, men sitter i stället stilla och låter ilskan vara i tysthet. Jag går därifrån med sur min.

Sirenerna hörs ljudligt efteråt och jag hinner tänka tusen på tre sekunder. Med färg i håret och en hungrig mage inser jag snabbt att jag inte är inblandad. Lättnaden stiger fram och vi byter samtalsämne.

Och visst skulle jag kunna vara med i robinson och få vågen att visa -10. Istället tillåter jag danska människor att säga vad de vill och äter godis tills jag spricker.

(hur många gånger skriver jag och per dag?)


I WAS WONDERING MAYBE



day 04 - someone's wardrobe you want to steal
(om någon är uppmärksam har ni kanske redan märkt att jag inte följer dagarna fullt ut. jag skriver listan när jag inte har något annat att säga)

Det var inte alls lätt att bestämma sig för EN garderob. Jeanette är en av mina favoritmodebloggare, därför valde jag henne. Naturlig skönhet och magnifik klädsmak. Kort sagt.


Tusen tack för responsen angående föregående inlägg!

RSS 2.0