När en stannfågel ger sig av
I en iskall natur, som fortfarande är istid, gör så att håret blir vit och ögonfransarna fastnar och skymmer synen en aning. Skolbussarna kör alldeles för nära och tvingar mig att koncentrera mig på att inte halka, ramla och orsaka olycka.
Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar inget akut.
Rösten låter dunkel och är inte så pipig som den borde vara. Jag är inte heller så delaktig i planen som jag borde. Säger inte mycket. Bara är där och försöker hålla huvudet högt ändå.
Jag låter saker ta sin tid, jag har en öppen hand. Det här är slutet på en lycklig början.
Tänjer på gränserna och tänker högt, fastän drömmarna sagt det motsatta. Funderar och undrar och skrattar. Tillåter det franska språket att gå åt helvete och upplever en fin ögonkontakt som gör onsdagen mycket bättre.
Jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is. Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.
När en stannfågel ger sig av.
(Det kursiva är Winnerbäcks ord)
SV; ah okej, du borde ha många fler tycker jag :)
Kram
Lars är en väldigt vis man. En fantastisk man.
Och snart Jennie, snart kommer det där mailet jag håller på och skriver till dig. Tack för du bryr dig.
fin blogg du har :)
Ah visst är dom snygga! :d
Mm visst är han (a)
att du kan kompa lasses ord, wow. du är duktig. ♥
lars<3
SV ; ne,feg harman inte tid att vara! du lever bara en gång. jag var med feg med en sån där grej en gång. men ångrar mig inte ett dugg att jag bara blottademig totalt nför killen jag hade fallit för!!! det var hur skönt som helst att bara säga allt jag kände. (fast det var ju när jag träffat honom ett tag,sjukt komplicerat är det!) precis som kärlek oftast är, complicated.
du förlorar INGENTING, du kan vinna istället. KOM IGEN NU!:D ha kanske inte ens vet att du vill prata med honom, han kanske tänker likadant som dig. säg hej och visa intresse för honom,sen märker du ju om han ger tillbaka :)
