Collecting your jar of hearts


+ sånt som man alltid lovar: träna mer, vara mer glad, snäll och social.
Att väntan inte leder någonstans
och orden var inte lika välskapta längre.
Hemma
var långt borta.
Klyftan mellan fulvärlden
och ögonblicket växte
för varje sekund de kalla regndropparna förstörde
känslan.
I framtidsperspektiv beaktas det endast
som struntprat och vi kan gott gemensamt skratta åt
eländet
och äta socker tills vi storknar.
Istället göms vi i tunnlarna bland de skrämda målningarna
som endast består utav klotter.
De anonyma svaren ekar tydligt,
medan det fördröjda ögonblicket
bara syns i drömmar om
stjärnhimlen.
Så skrik efter sårbarheten.
Det var väl så strategin löd.
Skrik med stela ben och frusna kinder
och ett ånger i bakfickan.
Sammanfattning av 2010 del 2


MAJ


JUNI


Everything you do, you do it for your baby love
And a crappy new year - Rachel Green
Och dagen efter (den första dagen av 2011 och en ny början) få läsa hur jäkla roligt alla andra hade spenderat gårdagen, på facebook, och få ett slag i magen av sanningen.
Sammanfattning av 2010 del 1
Jag startade bloggen i slutet av månaden och ville vara ett anonymt ansikte. Jag hade just börjat dansa igen och kämpade mig genom träningarna.
Jag ska hitta inspirationen och orken.
Jag tänker kalla mig envis och hitta kämparglöden.
FEBRUARI
Jag började inse att jag saknar någon och ångrade de hårda orden och skrev att, riktiga män gråter och erkänner att de aldrig har rökt. Skrev en hel del klagomål också och bara var allmämnt trist. Sa hej åt fel pojke och förstörde lite till och åt glass i mängder. Sen började jag se mode på ett annat sätt och strunta lite i vad de andra sa.



MARS
Jag tillät Kent ta över min värld och Bergs texter var överallt. Musiken hördes alltid ur högtalarna. Jag började fundera mer på yrken och barnpsykolog var högt uppe på listan. Gjorde förändringar och tonade håret brunt och klippte lugg. Blev fascinerades av Millenium filmerna och läste flitigt böckerna.

I en svart kall natt kryper ensamheten fram
Stjärnorna har gömt sig och
tårar glittrar i ögonen som sandkorn
Jag önskar att du vore här
med din blå smutsiga tröja
Ibland vill jag be dej att öppna ögonen
Det är i taket som stjärnorna lyser
När fegheten växer i kapp med det förjävliga vi kallar kärlek och när orden inte längre finns

Det är ju bara jul en gång om året




Julafton firades enligt traditonerna hemma hos oss med hela halva släktet. Vi åt alldeles för mycket god julmat, tittade på Kalle Anka och det skvallrades såklart om byn. Trevligt.
Julklapparna jag fick var: en volummaster, boken Elsas mode av Sofi Fahrman, dvd box av Grey´s Anatomy säsong 6, filmen Yes Man, hundra euro, ett smyckesträd, bodylotion och handkräm, ett usb minne till datorn, pyjamas och mysiga tofflor, handduk, en jättefin ring, choklad i massor + småsaker.
Juldagen spenderades hos mormor och morfars med alla i släktet på mammas sida. Ännu mera god julmat, choklad och skvaller. Trevligt det också.
Fribiljett till himlen
står den omtalade och telefonnumret visar sig vara falskt.
Planlös springer vi genom staden
för att glömma eller bara blunda en liten stund.
Ögonen som stirrar
andas på ett språk jag inte kan.
Somna aldrig osams med dig själv. Säg aldrig nej till en andra chans.
Det var ju så vi skrev i det blåa häftet
som nu ligger längst bak i skrivbordslådan,
gömd under skolmaterial.
I gatulampornas sken syns
inte ens kylan
och slagen inombords har försvunnit.
Kanske för att det är så tyst.
Ingen akut saknad eller nervositet existerar
och jag vet att du vet det jag inte riktigt
vågar uttala.
Det här är en en början på ett lyckligt slut.
Sen öppnar jag ögonen och besvikelsen finns där igen.
För övrigt har min jul varit riktigt bra, över förväntan faktiskt. Julklapparna är jag tacksam över (kan berätta mer om dem senare) och julmat har jag ätit alldeles tillräckligt med.
What we are called to help our friends in need



Som de flesta andra bloggare tänker jag inte prioritera dator, blogg eller facebook för del delen, på självaste julafton eller juldagen. Istället tänker jag äta julmat som en elefant, sjunga, öppna paket och bara umgås med släktet. Precis som det ska vara.
Men jag vill ända passa på att önska er en riktigt G O D J U L ! ♥
Dagen före dopparedagen
Samtidigt frågar jag när barn börjat växa så fort? De små lågstadiebarnen som alltid funnits där är nu centimeter längre än mig och snart börjar de fundera på högstadiets alla krav. Vem har tillåtit dem det?
En dag innan julafton, för mycket mat, små dispyter, julklappar och traditionella julfilmer. Och jag lovar mig själv (och er) att jag inte ska visa sura miner, även om släktingar tar upp gamla fel. Det är jul och jag är gladare än någonsin, utan att överdriva allt för mycket.
Baby jeg var solgt li' fra start


Just the way you are
Det gör mig så glad att ni är ett 30-tal som kikar in här varje dag, tack! ♥
Vad vill ni läsa mer av?
Ett stycke från en novell jag skrev för en tid sedan
Tillsammans bränner vi allt vi rör.
Våra hjärtan borde vara en hand utav kol.
Svart.
Precis som jag.
Ett drastiskt slut på en underbar kväll hänger i luften.
Himlen har aldrig varit så blå och dina ögon har aldrig varit så sorgliga.
Jag kan se i dina ögon vad du tänker säga.
Jag kan se din ostadighet.
Varje andetag känns som en kniv i mitt hjärta.
Nervositeten spökar mer än vanligt.
Vapnet du håller i din hand får mig att känna så maktlös.
Osynlig.
Jag lyssnar inte ens på varje stavelse
som hörs så tydligt från din mun.
Inga bekymmer i världen kommer att nå dig.
Vem var jag som trodde på overkligheten?
Jag vill skrika att kärlek är för idioter samtidigt som du vänder ryggen åt mig
och vandrar bort från staden och den bästa kvällen i historien.
Fegheten övervinner verkligheten,
och jag undrar om det var så vi sa.
I samma sekund kommer regnet.
Jag har svårt att avgöra om det är mina eller änglarnas tårar som rinner ner för mina kinder.
Jag hinner fortfarande springa ifatt dig,
men mina ben vill inte lyda.
Står på kanten till lyckan, men kan inte bestämma mig.
Det är för sent nu, viskas i mitt öra.
Kärlek är för idioter.
Kärlek är för dig och mig.
Det dom aldrig nämner
Den får en att vissla i mörkret

Den är en stulen bil som kör iväg någonstans med dig
utan ljus och sen rättegång
When I dance they call me macarena

Helgen firas med julfester, födelsedagskalas och tråkiga skolarbeten.
Lördagen till ära har jag varit på superfin julfest med världens bästa dansgrupp, med finfina dansvisningar! (film och bilder finns redan på fb, men snäll som jag är publicerar jag nog inte något här) Jag konstaterar ännu en gång att jag aldrig aldrig vill sluta dansa, och att jag bara ska bli duktigare!
Jag har tappat bort de fina orden, därför får ni nöja er med ett "idag har jag..." inlägg.
Never do nothing to hurt 'em
bortglömda ord blir sagda igen.
Samtal om fantasi, högstadiumskvaller och
djupheten i en tonårslivs misstag.
Orden som får mig att vilja spy när hon klänger på dig
och jag behandlas som luft.
En människa som kan ta hjälp av andra är bra,
den som inser det före alla misstag är bäst.
Jag vill säga att jag inte bryr mig längre.
Jag bryr mig inte om du är lycklig på annat håll, för jag är lycklig här och nu.
Men när orden dyker upp igen kastas allt tillbaka,
precis som ett slag i magen.
Människan är inte att lita på,
kanske man inte alltid borde göra alla beslut själv?
Jag bryr mig inte.
Men ibland vill jag bara säga att jag fortfarande inte har glömt.
I remember the corner


Det finaste två minuter och 39 sekunder som finns, ungefär
en ängels värsta, del 2
Sagt av en sorgsen pojke med alkohol i blodet.
en ängels värsta, del 1
Allt är fint och trevligt, leenden utan falskhet syns tydligt, även om jag kan anses vara en ängel ibland.
Kvällen har dock sina brister.
- vill du ha?
- nej, jag är för arg för att dricka nu.
Jag stampar hårt i golvet för att bevisa sanningen
- adhd?
Det är fan du som har adhd
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖR ALLT JAG SAGT OCH KOMMER ATT SÄGA FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT

Men jag skriver ju samtdigt inte för eran skull, utan för min egen. Jag tänker inte bry mig om det är någon som läser längre. Jag skriver det jag känner för. Även om risken fördubblas att det blir ännu mera personligt.
Jag har raderat inläggen om fånigheterna om bloggpausen och andra klagomål.
Tusen tack för de fina kommentarerna! ♥ Jag har sparat dem och ska plocka fram dem de dagar jag inte tror på mig själv längre.
BLACK JESUS, WHITE MOSES

Annars har helgen varit riktigt bra. Näst intill perfekt faktiskt.
DU FÖRSÖKER HITTA SKÄL ATT STANNA KVAR
Jag vill skrika ut ditt namn i tomma intet. Men tystnaden bryts aldrig. Du urskiljer mig inte från mängden och fortsätter din vardag. Precis som alla andra dagar. Jag kan dessvärre inte skylla på att du inte känner till mitt namn längre. Det har facebook överbevisat. Ändå är jag för feg. Med en viss osäkerhet och flackande blickar passerar vi varandra utan ord. Och jag ångrar mig för sent.
Hon är alltid där. Alltid hörs hennes skratt och ord som ska göra närheten avundsjuk. Hon har ju redan hittat lyckan fler än en gång. Hon är ju redan i centrum. När är det min tur, frågar jag.
WE COULDN´T DESTORY A SINGLE ONE

Listan som bloggare slaviskt ska följa har jag glömt och insett att dess tråkighet börjar lika fysikens. Jag tänker återgå till att skriva vad jag ätit och om smeknamn, när jag inte har något vettigare att säga.
Annars då. Tandläkaren sa att jag hade exemplariska tänder. Ett första redaktionsmöte med årsboken har ägt rum och jag är inte lika rädd längre. Jag ska mejla lokaltidningar om att få synnas bland texterna. Missar en akrobatik träning, eftersom förkylningen vägrar fly (dessutom är jag så dålig på sånt).
HUR SKA MAN ÄLSKA NÅN SOM HAR ÄLSKAT NÅN FÖRUT?




Du springer förbi utan att tänka. Eller så tänker du för mycket och inser inte trappans alla steg. Snubblar och söker snabbt bort blicken. Jag vill så gärna säga. Men varför är hon alltid där?
I GAVE UP COFFEE AND CIGARETTES
Vi sa aldrig att världen var underbar,
enbart konstig och fel.
Jag nämnde bara snabbt kristallklara ögonblick
och en kärlek som skär djupa sår.
Det är tusen gånger lättare att lägga skulden på dig
och att säga att jag mår bra.
Jag mår fint
Vi sa aldrig heller att vi hatade lyckan.
Endast att vi saknade.
Du är en sån som tror att verkligheten kan gömmas,
även om vi blundar försvinner orden.
Det funkar inte så.
Jag borde vara ensam och endast tänka på rosa moln
och glittriga sandkorn.
Jag vill inte tänka.
Jag vill leva.
Så försvinn från mitt huvud.
JAG ÄR FÖR UPPTAGEN FÖR ATT HINNA SKRIVA NÅGOT FINT

(inte min bild)
day 07 - what you ate today
det tråkigaste en människa kan blogga om, ungefär.
HAR
frukost : två knäckebröd med gurka och en yougurth
lunch : makaronilåda, pyttelite sallad och ett glas vatten
+ en massa halstabletter och choklad från julkalendern
SKA
mellanmål : snabbgröt med äppel och kanel smak
middag: hinner inte
mellanmål : frukter, kanske fruktsallad om jag är kreativ
DEN FÅR EN ATT VISSLA I MÖRKRET
Utan er skulle jag inte ha klarat mig upp från eländet jag inbillade mig att jag fastnat i för något år sedan. Utan er skulle jag troligtvis inte orka gå i gymnasiet varje dag. Utan er skulle jag inte orka med tunga dansträningar och svåra piruetter. Utan er skulle jag nog gå under.
Ni är fantastiska.
LIGHTS WILL GUIDE YOU HOME, AND IGNITE YOUR BONES, AND I WILL TRY TO FIX YOU

I´LL BE THE WALL THAT PROTECTS YOU

day 05 - what is love?
Kärlek är när en fyraårig bror kallar mig för sin favorit. Kärlek är att läsa gulliga sms som får fjärilarna i magen att leva ett eget liv. Kärlek är när föräldrar skriker på ett ostädat tonårsrum. Kärlek är One Tree Hills och Grey´s Anatomys underbara scener. Kärlek är att få dansa tills jag stupar. Kärlek är att snabbt titta någon i ögonen och rodna lite lätt utan att erkänna varför.
Och även om jag inte upplevt äkta hand i hand kärlek, anar jag. Jag stjäl Hellströms ord och säger att man måste dö några gånger innan man kan leva. Man måste ramla några gånger innan man kan resa sig upp.
(tänkte att jag kunde börja följa listan ordentligt)
SHE LOST HER SOUL
Ett minus är att jag trivdes med att endast svenska folket kunde läsa. Nu känns det bara konstigt att vi sitter i samma stad. Undertecknad och ni, som läser. hej, ni nyykaabi folk. vem ere som läser egentligen?
Jag vill ha en fin blogg.
(för jag kan inte tävla mot dina 300 läsare)
THEY SAY THAT THINGS JUST CANNOT GROW
Fakta jag glömt att nämna
-en kamera har inskaffats (en för tidig födelsedagspresent för några veckor sedan)
-jag har färgat håret för första gången
-jag har återigen fått ett NEJ kastat i ansiktet
MY WINTER SONG

Med nyfärgat hår och planer på julhemligheter går jag glad över isiga vägar. Stelnar oväntat i ett pinsamt ögonblick utan ord. Tittar snabbt bort och går därifrån. Vill inte riskera fler brister.
-Det är vi. Det är så vi beter oss.
(bildkälla)
DET FINNS INTE PÅ VÄRLDSKARTAN
Sirenerna hörs ljudligt efteråt och jag hinner tänka tusen på tre sekunder. Med färg i håret och en hungrig mage inser jag snabbt att jag inte är inblandad. Lättnaden stiger fram och vi byter samtalsämne.
Och visst skulle jag kunna vara med i robinson och få vågen att visa -10. Istället tillåter jag danska människor att säga vad de vill och äter godis tills jag spricker.
(hur många gånger skriver jag och per dag?)
I WAS WONDERING MAYBE

(om någon är uppmärksam har ni kanske redan märkt att jag inte följer dagarna fullt ut. jag skriver listan när jag inte har något annat att säga)
Det var inte alls lätt att bestämma sig för EN garderob. Jeanette är en av mina favoritmodebloggare, därför valde jag henne. Naturlig skönhet och magnifik klädsmak. Kort sagt.
Tusen tack för responsen angående föregående inlägg!