SHE IS LOST

MODEKUNGEN , snygg men en aning för dyr för att ägas.

Om jag bodde i en storstad där folk inte brydde sig om hur resten klär sig, skulle jag vilja bära tröjan hela vinterhalvåret. Jag tycker om mönstret och stilen. Den är stickad och mysig och kanske till och med perfekt för vinter och minus 20 grader. Idag visar klockan vinter.

Mina absoluta favoritdanser från So You Think You Can Dance. De är så duktiga! Proffs med stora bokstäver. Den första dansen är så underbart bra. Jag kan inte sluta le och vill dansa NU. Den andra dansen är magiskt vacker. Cancer är temat och den gör mig tårögd. Varje rörelse är fin.

Jag hoppas att jag någongång, inom en framtid, ens kommer lite i närheten av deras duktighet.

Jag tänker inte fortsätta att godkänna kommentarer med bara reklam. Och svara på "hej, allt bra?" och annat skit. Även om kommentarerna blir noll igen. Det spelar ingen roll. Så skriv något som är värt att godkännas istället. (de fina kommentarerna gör mig däremot gladare än glad. tack)

IGEN svarar jag på frågan om det är jag själv som skriver texterna : SÅKLART.

Och ja, jag ska börja skriva en mer intressantare blogg. Men jag orkar inte just nu.
hej och godnatt. farväl och försvinn.

Det är kallt och provveckan kommer snart smygandes fram. Jag kan noll matte och finska. Franska och historia ser det inte heller så bra ut för. Det kommer att gå finfint dethär! Nästa vecka tänker jag verkligen prioritera skolan före allt annat. Bara så ni vet..

Snart ska jag springa och agera danslärare. Onsdagars höjdpunkt nummer ett! Senare ikväll ska jag äta glass (eller något annat onyttigt) och titta på Grey´s Anatomy. Onsdagars höjdpunkt nummer två!

(sånt som kan få mig att vilja skrika sönder min hals)

Som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar i varuhuset, så säger du att jag beter mig. Omedvetet behandlar du mig så. För lilla lilla du, kom ska jag hjälpa dig. Jag behöver ingen hjälp och kan (surprise surprise) tala för mig själv. Jag kan hitta vägen. Det lilla barnet med prinsesskläder är för länge sedan borta. Sluta behandla mig som ett barn, vill jag skrika högt. Och det lilla irriterande skrattet ekar fortfarande i mitt huvud. Att jag har stämplats som sur människa, vet vi ju redan. Och jag svarar något kallt på ditt försök att hjälpa. Vi kallar det för fjärilsord. Fina ord med kalla svar. Fjärilsord.  

Det är okej att skrika ibland, det säger jag ju. Säger att skrika kan visa ditt rätta du. Eller göra allt så fel och förstört. Men pojken skriker aldrig. Även om det ibland syns i ögonen att han vill skrika högre än skyarna.

Snygga snygga människor som verkligen kan det här med mode. Det lutar lite mot perfekthet och skorna är nästan magiska. Lite söndags inspiration kan vi kalla det hela för!


Gårdagen kunde ha slutat i katastrof. En frontalkrock eller en biltur i skogen var mycket nära. Jag hatar snöslask. Vi hade turen på vår sida och undgick en trafikolycka med endast centimeter. Det är jag mycket glad över. Lite ont i ryggen, annars mår jag fint.

Jag smälter lite inombords. Så vackert och fint och underbart. Jag älskar texten, språket och rösten. Jag vill kalla det för en oktobersfavorit som får mig att le så där löjligt som bara jag kan.
Jag önskar jag vore dansk. Eller åtminstone kunde tala en förstådd danska. Sen önskar jag nästan tillbaka min lugg och blonda hår också.

Allt kaos flyger förbi mig utan att beröra.
Som om jag vore gjord utav glas.
Nästan osynbar.
Jag kastar och stampar
på eventuella negativa ord
och bryr mig inte om frisyren skriker bad hair day.
Det är det mössor är tillverkade för.

Jag cyklar i regnet och ångrar genast chokladen.
Och varför sa du inte stopp?
En bil ser sig inte för
och jag blir nästan överkörd.
Snabbt styr jag cykelhelvetet bort från vägen
och parkerar den fint bland tioåringars racercyklar.
Jag hatar att cykla.

Ändå är dagen fin och hur bra som helst.
Jag har höstlov, äter onyttigheter,
agerar danslärare, läser fina bloggar
och tittar på One Tree Hill
(som för övrigt är bättre än bäst)

Jag har nu insett att folk i min egen omgivning kan läsa bloggen om de har viljan. Med en viss rädlsa i rösten säger jag att det inte berör mig så mycket. Det förändrar inte mitt sätt att skriva blogg och text .Jag tänker inte göra några undantag. Man tar vad man haver, mina vänner! Men jag är samtidigt tacksam för att/om ni läser. Berätta dock gärna åsikter och annat skräp. Vad som helst.

MONKI

Jag tycker om både färgen och stilen. Den får gärna bosätta sig i mitt hem nu under det kalla vinterhalvåret. Billig vill jag inte säga att den är, men dessvärre snyggare!

Jag har endast en skoldag kvar innan jag kan glädja mig med höstlov. Finemang! Ikväll ska jag träna och bli stark (ironi, javisst) och troligtvis börja titta på One Tree Hill säsong 8. Läxor och en novell ska också skrivas. Jag kallar dagen för en bra måndag.

En ny färg i håret, som webcam kvaliteten förstör en aning + att jag nyss har cyklat hem i regn/snöstorm.

Torsdagen har varit relativt bra. Jag borde tillägna kvällen åt läxor och böcker, men dans och Paradise Hotel lockar mera. Mycket mera. I brist på allmänt fina ord stjäl jag Elins idé med plus och minus.

+ månadens skrattanfall skedde idag

+ glass, massor med glass (fast det kanske borde vara på minus?)

+ buss, shopping och teater imorgon


- jag har varit sur för ingenting, och gjort andra sura på mig 

- snöstorm i staden

- jag är sämst på finska och franska. språk, med andra ord.

Genom bussfönstrets smutsiga fönster
kunde jag ana ett välbekant ansikte.
Ögonen bevisade glädje fastän han var ensam på gatan.
Gamla fåniga minnen spelades
automatiskt upp i mitt huvud.
Konstiga ord, som jag inte borde komma ihåg längre.
En regning dag som
förstörde allt och de senare pinsamma ögonblicken
som får mig att ofrivlligt skämmas.
Han såg mig inte.

Bussens hjul körde vant förbi
utan att tänka på det förflutna.
Han såg mig inte,
och jag är inte det minsta förvånad.

Det är för länge sedan ett avslutat kapitell.
Människor har redan glömt och skrattat färdigt.
Men genom ett smutsigt bussfönstret syntes ansiktet
jag varit rädd för att möta.
Helt okej.
Jag var inte rädd, även om han inte såg.

Om tre år känner vi nog inte ens till varandras namn längre (ignorera facebook)

Mycket snygga människor.
Skorna i bild nummer 1 är fenomenala. De får gärna bosätta sig i mitt hus sen när jag bor i en storstad och endast äger fina kläder. Jag tycker också om den gröna färgen på byxorna.
Skjortan i bild nummer 2 stavas snygg. Jag tycker om fågelmotiv (dock skrämmer riktiga fåglar mig) Harembyxorna tycker jag också om.

Dagens stora nyheter är att min laptop är fixad! Gissa vem som är glad? Det spelar ingen roll att jag spenderade nästan halva min lördag i skolan.

Min bärbara dator har sagt sitt sista ord. (jag hoppas hoppas hoppas att det är lögn) Det blir inte många minuter datortid för mig, eftersom min bror har bosatt sig vid familjens gemensamma dator. Dessutom växer högen med skoluppgifter och ursäkterna för träning. Jag hinner inte- är en utmärkt ursäkt.

Jag återkommer när jag äger en dator igen. Jag både tror och hoppas att det är väldigt snart.

UPDATE: Det är med 90 procents säkerhet jag kan säga att datorn är förstörd. Troligtvis för alltid! Snart har jag arga föräldrar i nacken, och jag börjar fundera var jag ska sova nu dem tre åren jag fortfarande bor hemma. Jag skäms och vågar inte titta någon i ögonen. Faaaaaan. Jag vill helst av allt krypa under jorden. Fuuuck.

Måndagen gick fort. Lektionerna sprang förbi och jag tror på att man lär sig något nytt varje dag. Mer eller mindre. Seriöst eller oäkta.

Ätit skräp har jag också gjort och blivit generad av ord som inte var meningen för mina öron. Det står skrivet i sanden att kärleken skär djupa sår. Inte förens idag har jag insett allvaret och meningen. Med mina nya favoritbyxor kände jag mig dock trygg. En mur byggdes och jag visade inga sura miner.

Jag har just försökt formulera en ansökan om att få vara journalist till skolans årsbok. Jag blir förvånad om läraren börjar svaret med ett grattis..

Denna lördag har bjudit på en välförtjänt shoppingdag. Jag köpte bland annat dessa snygga byxor från H&M (som beatas bild visar så fint) Jag tror att byxorna och jag kommer att trivas som handen i hansken. Vi är redan bästa vänner. En väska, kjol och mysig stickad tröja och lite annat smått fick jag ockå hem. Bilder kanske kommer sen.